mittnamn

"Vanlig dag, går till skolan. Åker hem vid 12-tiden, mamma och pappa åker iväg. Ville följa med, var nog bäst att stanna hemma tänkte jag. Ringer pappa på mobiltelefonen, hör hur du andas i bakgrunden, jobbigt att höra det, hur du fick anstränga dig för att andas. Jag blundar, försöker vakna upp från denna dröm, denna hemska mardröm. Medans jag blundar fäller jag några tårar, för dig, inte för någon annan. När jag blundar så tänker jag igenom allt, hur du kan ha gått från att du mår bra till att du mår sämst, till att ligga på bottnen av flaskan. Det går så snabbt, 1-2 dagar, sen är du där nere på bottnen. Jag blundar hela tiden, det slutar med att jag somnar. Medans jag sov tog du ditt sista andetag, ditt sista andetag för alltid. Pappa väcker mig vid 4-tiden, jag har trott att allt är en dröm, det är det inte. Nästa dag så har det fortfarande inte slått mig att du är borta. Det tog mig flera månader att veta att du aldrig mer kommer ringa, aldrig mer komma ringa på julaftonskvällen och säga "hej det är tomten" i telefonen, även om vi aldrig trodde på dig. Men egentligen är du inte borta, du finns här, du är med oss, du är med i varje andetag som vi andas. Someones watching over us. Första november idag, 31 månader sedan. Jag saknar dig, jag saknar ditt skratt & ditt leénde, vi saknar dig! Utan dig här är det inte samma värld. Jag älskar dig, hoppas du har det bra i himlen med alla änglar. Now you belong to heaven, and the stars spell out your name."