2011-04-09
Jag vet att det närmar sig nu. Solen har börjat titta fram mer och mer och jag vet vart vi är påväg. Vi är påväg mot sommaren. Även om jag inte gillar det så kan jag inte stoppa tiden. Men jag önskar att jag kunde, stoppa den här och nu, för jag vill inte vara här. Om det betyder att jag måste leva i snön i två månader till, så hade jag gjort det. För, det börjar bli på riktigt nu. Två månader kvar, tänk er, två månader kvar. Jag vet att jag kommer klara det, men något inuti mig säger att jag inte kommer att göra det. Jag har valt en skola, som ligger några mil härifrån, men den ligger flera mil från där en utav mina bästavänner kommer att gå. Jag säger inte att vi inte kommer att träffas på helgen, på fritiden, men det kommer inte vara samma sak. Jag har aldrig varit såhär rädd för framtiden som jag är nu. Det blir bra. Det måste bli bra. Jag är så glad, för att äntligen efter tre år komma ut lite mer i vuxenvärlden, men om det måste betyda att jag förlorar min bästavän, så kan jag stanna på Linåker några år till. 192. Tänk er. Två månader kvar. 61 dagar. Dessa två månader, dem ska bli de bästa i vårt liv.
Även 43 dagar kvar tills Berlin. Jag vill åka nu, jag vill åka nu med dem bästa.
I will always remember you.
