mittnamn

Kollar på fotona från sjuan på oss, vad gick fel? Vad hände på vägen, how did we become so mean som pink sjunger i en av sina låtar? Ja, undra kan man ju, men vet inte om man direkt kan hitta något svar. Ingen är perfekt, alla gör sina misstag, men man får inte lov att göra hur många misstag som helst, det får man inte. När man blir sviken så vill man egentligen inte förlåta dem, liksom man känner "ska ett förlåt räcka för att ni ska må bra igen?". Men innerst inne vill man förlåta, inne i hjärtat. Men om man förlåter högst 3 gånger, men personen fortsätter att svika, vad gör man då? Jag mår hur bra som helst, men, på kvällarna då kommer tankarna fram. Frågorna som man så gärna vill ha svar på, varför kan ingen svara på dem? Jag mår bra, räcker inte det, det måste alltid hända någonting. Allting var så bra innan, tills, jag fick veta att jag har nog dem mest själviska vännerna som finns riktigt nära mig, då blir man rädd. Jag blir inte rädd för att dem är själviska, det är något dem kommer få leva med i flera år, det är deras eget fel. Utan jag blir nog mest rädd över att jag inte ser det själv, men jag tror inte att jag vill se det, jag tror jag blir blind när det kommer till den saken. Jag blundar och tror att det kommer gå över, jag måste börja inse att det inte kommer gå över. Dem kommer alltid bara bry sig om sig själva, eller sina närmsta vänner och i den kategorin trodde jag att jag fanns. Jag hade fel, jag har haft fel hela tiden.
"Ingen är perfekt, alla gör misstag, för en gångs skull har jag lärt mig av mitt misstag".
Lärt mig att bara lita på dem som finns närmast en.

" På bara en vecka så har jag ändrat alla mina tankar om andra,
  jag har börjat tro på vad mina andra vänner säger, 
  och vad kan jag säga, jag mår bra."