mittnamn

Jag mår bra, jag försöker att intala mig att allt är okej. Men det är väl det, liksom, det är ingen katastrof som har hänt. Har varit lite negativ på sistone, konstigt om ni frågar mig, för jag försöker alltid se den positiva sidan i livet. Jag älskar livet och jag har alltid försökt gå den bästa vägen. Men även på de bästa vägarna kommer där hinder, eller hur? Ibland tar det extra lång tid att komma förbi hindret, för man måste tänka på hur man ska komma förbi det. Men förbi kommer man alltid, den dagen jag anser att man inte kommer förbi hindret är en svart dag. "Hoppet är det sista som lämnar människan", det är mitt motto. Jag vet att allt kommer bli bra, men det är nog ett extra stort hinder den här gången. Mer idag pallar jag inte, jag är för trött i huvudet över allt tjafs, bråk, svek. Vänner som sviker orkar jag snart inte med längre, det är jobbigt. Jag försöker stötta er, jag har funnits där för er, dag som natt. Men vad får man tillbaka, lite dumma kommentarer?! Jag är inte alltid glad, jag går kanske inte alltid runt med världens största leénde på läpparna, men snälla, ge mig en chans. Det kanske finns orsak vissa dagar varför jag är lite nere, vem vet? Så, tack för mig eller vad man ska säga, godnatt.
________________________________________________________________________________________________
Måste bara tacka alla underbara vänner som stöttar mig, både i vått och torrt.
Går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig, men ni lyser upp mina dagar, tack.