mittnamn

Man tror så gott om sina vänner, när det är riktigt bra tänker man aldrig på det som kan hända. Det har hänt mig så många gånger, varför lär jag mig aldrig? Vill jag bara leva i nuet? Nu har jag lärt mig, lärt mig att stå på egna ben, lärt mig att jag kan klara mig utan vissa, även om jag inte vill. Släpper ni min hand, fine, men då har ni släppt den, då kan vi aldrig bli lika tighta. Jag är nog inte så snäll själv, jag är inte perfekt, alla har sina brister, men jag sårar aldrig folk. För om det finns något som jag älskar mest på denna jord så är det mina vänner. Men vad är det för vänner som sviker mig lite då och då? Är det mina vänner, eller vad kallar ni er? Vad ska jag kalla er? "Mina vänner som sviker lite då och då" det låter ju inte så speciellt bra. Vi kanske borde gå "skilda vägar" ett tag, greppa tag i andras händer så får vi se vart vi hamnar? Jag vill helst inte det, men vad har vi för val egentligen? Men om du är ärlig mot dig själv, var det såhär det skulle bli? För isånnafall trodde jag fel om dig och ditt liv, för jag vet att jag inte ville ha det såhär. Vad hände med oss? Vi skulle ju alltid vara bästavänner, alltid vara vi?

Daniella och Sara, kärlek till er. ♥