mittnamn

Saga Christiansdotter

Det är helt sjukt hur länge jag har känt dig. Snart 10 år, gått i samma klass vartenda år också. Att vi ska splittras efter sommaren känns väldigt tungt, för du är en sån person som förstår mig. Bara några få som gör det. Jag ber om ursäkt att jag kanske fortfarande gör dig besviken ibland, det är inte meningen. Men du? Jag släpper dig aldrig, tro aldrig att du förlorar mig, för när du förlorar mig så är det du som släpper min hand. Det finns en sak som jag hatar och det är när du gråter, du gör det inte alls ofta, men när du gör det så känns det som en kniv i hjärtat. Som i måndags, ville hjälpa dig, men kunde ju inte. Du är en utav mina bästa vänner, det har alltid varit du, du är ju min barndomsvän, eller hur? Dem bästa minnena jag har är ju med dig, när vi kolla på bio, kommer du ihåg Mr. Beans semester? När du skratta och alla kolla på dig. Alla gånger jag har sovit hos dig, när vi skulle "dygna" men du somna vid 2-tiden.
Låt aldrig någon tro att du inte är bra, för du är helt jäkla otroligt bra.
Min fina vän som jag älskar att prata snusk med (!)
Jag älskar dig till pluto och tillbaka.
/Linn

Svalövs f-95.
Tack för allt, tack för att ni var ni. Fem år med er, ni blev som en familj för mig.
Många fortsätter ja, men vissa slutar och även om många fortsätter så kommer vi inte vara f-95 igen.
Glöm aldrig hur viktiga ni har varit för mig, hur bra ni är, ni är guldvärda, varenda en av er.
Känns på ett sätt tomt, på ett sätt ledsamt, ett sätt deppigt.
Att inte kunna få åka till Skadevi eller Örebro igen känns riktigt tråkigt.
Jag älskar er!

"Vanlig dag, går till skolan. Åker hem vid 12-tiden, mamma och pappa åker iväg. Ville följa med, var nog bäst att stanna hemma tänkte jag. Ringer pappa på mobiltelefonen, hör hur du andas i bakgrunden, jobbigt att höra det, hur du fick anstränga dig för att andas. Jag blundar, försöker vakna upp från denna dröm, denna hemska mardröm. Medans jag blundar fäller jag några tårar, för dig, inte för någon annan. När jag blundar så tänker jag igenom allt, hur du kan ha gått från att du mår bra till att du mår sämst, till att ligga på bottnen av flaskan. Det går så snabbt, 1-2 dagar, sen är du där nere på bottnen. Jag blundar hela tiden, det slutar med att jag somnar. Medans jag sov tog du ditt sista andetag, ditt sista andetag för alltid. Pappa väcker mig vid 4-tiden, jag har trott att allt är en dröm, det är det inte. Nästa dag så har det fortfarande inte slått mig att du är borta. Det tog mig flera månader att veta att du aldrig mer kommer ringa, aldrig mer komma ringa på julaftonskvällen och säga "hej det är tomten" i telefonen, även om vi aldrig trodde på dig. Men egentligen är du inte borta, du finns här, du är med oss, du är med i varje andetag som vi andas. Someones watching over us. Första november idag, 31 månader sedan. Jag saknar dig, jag saknar ditt skratt & ditt leénde, vi saknar dig! Utan dig här är det inte samma värld. Jag älskar dig, hoppas du har det bra i himlen med alla änglar. Now you belong to heaven, and the stars spell out your name."